Keramiker som jag är i grund och botten, var det ju givet att stanna till vid Wallåkra stenkärlsfabrik, när vi passerade förbi.
I en sänka, med vattnet sakta rinnande förbi ligger denna genuina krukmakargård. Stillhet och vördnad kommer över en krukmakarsjäl när man vandrar ner mot fabriken.
Jag beundrar verkligen ägarna för arbetet de lägger ner på att bevara denna kulturskatt. De jobbas på i verkstaden på samma sätt som de gjorde förr, med samma metoder och det slår an en sträng i mitt hjärta.
GLÄDJE !
Det är lite speciellt med saltglaserat gods. Ingen pjäs blir den andra lik, då det blir variationer i glasyrens nyanser, glansighet mm. Formen på föremålet kan vara nästan identiska, men det blir ändå små individer.
Det var härligt att känna doften av våt lera i verkstaden och mina händer längtade, liksom jag själv, efter att få sätta mig ner vid en av drejskivorna , känna den lena leran mellan fingrarna igen.
Suget efter att åter igen öppna upp min egen verkstad ( som för tillfället står lagerställd) blev väldigt starkt.
Vi stannade här en längre stund, men "tyvärr" hade vi precis ätit innan vi kom fram och det var ju
synd, för restaurangen som ligger precis i anslutning och
drivs i samma regi, såg oerhört inbjudande ut.
Det blir helt klart flera resor till vårt vackra Skåne!
Överallt fanns det fina installationer och jag som älskar rost, fick mitt lystmäte
flera gånger om.
Underbara spillkummar står på en vacker gammal vagn
och väntar på sina nya ägare.
Det är allt en annan känsla att tillaga och servera mat ur en,
med själen tillverkad skål.
Sa jag att jag ÄLSKAR keramik??
Lysande vit Klematis på ett rostigt svänghjul...
Sa jag att jag älskar rostiga gamla industriella saker..
jo, jag gjorde ju visst de..:)
Ett sagolikt vackert läge..
Mysigt att sitta ute och fika eller äta gott, med bäckens porlande precis bredvid.
Mysfaktorn är hög på detta stället.
I ett fönster på andra våningen tittade dessa filurer ner på oss besökare.
Fantasin flödar och krumelurer dök upp både här och där.
Enkelt, rustikt, tidlöst skönt.
Lystern i saltglaserat gods är svårslagen, även här på en kruka som säkert
stått ute i ur och skur i hur länge som helst.
Åter ett trevligt stilleben att vila blicken på.
Kiera fann sig tillrätta och passade på att vila lite, medans jag
gick runt och fotade alla fina saker och miljöer.
Respekt!
Jag hoppas, även om ni inte är totala keramikernördar, som undertecknad, att ni blir
sugna på att ta er till Wallåkra, för att besöka detta kulturarv, som så fint vårdas och
drivs av sina entusiastiska ägare.
Jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att titta in i verkstaden
flera gånger..
Tack för att ni kikade in och ha en fortsatt fin kväll!
Kram till Er
Jeanette :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar